ENCOD BULLETIN 27

I mars nästa år förväntas FNs kommission om narkotiska droger (CND) presentera resultat av en strategi för att "eliminera eller märkbart reducera tillgången och efterfrågan på illegala droger" som beslöts vid det särskilda mötet med FNs Generalförsamling i New York 1998. De som har följt situationen de senaste tio åren vet att den enda sak som regeringarna har klarat att märkbart reducera är den allmänna uppmärksamheten kring det enorma misslyckandet som den officiella narkotikapolitiken har skapat. Det är inte svårt för myndigheter att lura många människor (bl.a. media) en längre tid men det är omöjligt att lura alla människor hela tiden.

Enligt FN-konventionerna från 1961 och 1988 skulle världen vara narkotikafri redan 1986 resp 2000. Precis som då kommer inte de internationella ansträngningarna av drogkontrollen kunna producera en märkbar utveckling. 2008 kommer den officiella förklaringen för detta misslyckande vara att "tillräckligt möda har inte lagts ner". Regeringarnas delegater och FN-tjänstemän kommer att applådera den internationella koncensusen bakom förbuden mot droger, sätta upp en ny deadline för 2020 och sen ta en drink.

ENCOD har alltid hävdat att Wien 2008 skulle vara den perfekta möjligheten för medborgare som motsätter sig kriget mot droger att göra en gemensam sak för att förändra historien. Men hur troligt är det att detta samarbete kommer att äga rum och vad behövs för att initiera det, ett år före?

Några organisationer är kanske involverade i initiativet startat av Wiens NGO kommitté, en grupp med starka band till FNs kontor kring Droger och brottslighet (UNODC), som organisera en antal regionala konsultationer för att förbereda sig inför 2008. Konsultationerna är finansierade av EU-kommissionen och Storbritanniens regering. Organisationerna måste står bakom 1998 års handlingsplan och de måste stå bakom, helt eller delvis, målet om "ett drogfritt samhälle" eller så behöver de vara en "ungdomsorganisation". Med andra ord kommer UNODC bibehålla ett fast grepp för att inte låta något som rubbar koncensusen komma ut från dessa möten.

Andra organisationer såsom International Drug Policy Consortium, ett globalt nätverk av 25 NGOs och tankesmedjor, fokuserar deras arbete på individuella regeringar för att därigenom förespråka en oberoende och rigorös översikt av FNs system av narkotikakontroll.

Om en sådan översikt skulle äga rum skulle utfallet förmodligen bli att slutsatserna skulle underminera den simpla logiken bakom dagens narkotikapolitik. Däremot är det ganska otroligt att de nationella regeringarna i Europa skulle visa den politiska viljan att dra dessa slutsatser. Diplomater är inte riktigt intresserade av att utmana internationella konventioner, oavsätt ämne.

Vissa människor drar slutsatsen att det vore bättre att inte alls bry sig om 2008 års deadline. Att ignorera den skulle vara nyttigare än att göra meningslösa ansträngningar för att påverka processen. Vi kanske hellre skulle fokusera vår energi på lokala aktiviteter, såsom ansträngningarna att ändra klassificeringen av substanser i lokal lagstiftning eller öka acceptansen kring narkotikaregulering bland allmänheten. Konkreta lokala förbättringar, såsom konceptet med Cannabis Social Clubs, kan lätt bli avfärdade med argumentet att nationella eller internationella åtaganden inte tillåter dem. Men de kan bli accepterade av den allmänna opinionen och därigenom skulle stödet för reformering av narkotikapolitiken växa underifrån som en av de avgörande elementen i en kulturell omvandling mot ett mer öppet och tolerant samhälle.

I sin 14-åriga existens har ENCOD alltid försökt stimulera både lokala aktioner, genom att erbjuda vägar för utbyte och kommunikation bland våra medlemmar, såväl som internationella lobbyaktiviteter, genom att säkerställa vår närvaro på de högsta nivåerna där narkotikapolitiken formuleras och fastställs. Vi anser att rätten att odla alla naturliga plantor för personligt bruk och ickekommersiella ändamål är starten till en noll-komma-en-tolerans slags narkotikapolitik som kan utvecklas av lokala eller nationella regeringar om de vill. Vi insisterar också på faktumet att narkotikapolitiker borde förespråka hälsa och säkerhet för alla involverade och deras omgivning och att förbjuda droger är totalt motsatsen.

Budskapet är inte nytt. Faktum är att det är en fråga om sunt förnuft. Gruppen av byråkrater som fortfarande är villiga att stå upp och representera "koncensusen" bakom dagens narkotikapoltik blir mindre och mindre. De, samt olika medlemmar av nationella parlament och EU-parlamentet som delar deras åsikt, måste få chansen att yttra sig.

Wien 2008 är ett möjlighet att att begära en start för en ny narkotikapolitik genom att runt Europa organisera lokala evenemang som involverar kultur och humor, informativa evenemang där politiker och experter deltar och i Wien en mässa med legala och nyttiga produkter gjorda av förbjudna växter samt möjligen en stor demostration utanför FN-högkvarteret. Det finns inga gränser för vad vi komma på gemensamt.

De kommande månaderna kommer att vara avgörande för att definiera om och hur ENCOD can spela en roll i förberedelserna kring Wienkampanjen. ENCOD-sekretariatet fokuserar sina ansträngningar för att säkerställa finansieringen av budgeten för 2007, så att organiseringen av händelserna 2008 kan starta i juni, Vi räknar med att samtliga nuvarande medlemmar fullföljer sin åtaganden och inbjuder varje europeisk medborgare, organisation, affär eller företag som önskar stödja oss att bli medlem.

Före fösta juli kommer en kongress att hållas där det slutliga beslutet kommer att tas med hänsyn till framtiden för ENCOD och Wienkampanjen. Praktiska och realistiska förslag behövs där. Låt oss se till att vi inte luras igen.

Av Joep Oomen (svens ov.: Jonas L.)