ENCOD BULLETIN 29

Nejet av en majoritet av franska och nederländska röstande till den europeiska konstitutionen i juni 2005 var en viktig läxa för de politiska ledarna för Europeiska Unionen. Fram tills dess hade de trott att en union mellan länder var en fråga om möten och bufféer. För att lyckas med det europeiska projektet måste EUs medborgare övertygas om att samarbete är nödvändigt för att hantera morgondagens utmaningar. Om myndigheter inte kan medverka till att medborgare kan göra sin röst hörd i beslutsprocessen så kommer hela projektet bli ett desperat misslyckande. "Bryssel" kommer att fortsätta anses vara en synonym för en extremt dyr, mycket ineffektiv och onödig byråkratisk koloss.

Dialogen med det civila samhället rörande EUs narkotikapolitik håller på att bli ett tråkigt exempel på hur det officiella europa gömmer sig i egentillverkade elfenbenstorn, placerade kilometer ovan grå rökridåer och tillämpande komplexa och konstant förändrade beslutfattande procedurer vilka är omöjliga att följa för experter, för att inte tala om skattebetalare.

Vi börjar att få slut på politiska lösningar. Sedan 1986 har tydliga löften att starta en seriös och öppen dialog med berörda medborgare kring narkotikapolitiken utfästs av europeiska myndigheter. För att nämna några exempel nyligen:

 "En strategi för att stärka samarbetet med det civila samhället borde utvecklas vad gäller narkotika" (Mellantidsutvärdering av EUs narkotikahandlingsplan 2000-2004, oktober 2002)

 "Ett balanserat bemötade av narkotikaproblemet innefattar också en adekvat konsultation med en bred grupp representanter från relevanta NGOs och det civila samhället." (EUs narkotikastrategi 2005-2012, december 2004)

 "Under 2007 kommer en buget post att avsättas för att härbergera ansträngningarna att inkludera behoven bland medborgare och deras organisationer vad gäller den europeiska politiken och strategierna" (Avslutande ord av EU-kommissionens representant Francisco Fonseca, konferens kring "Civila samhället och narkotika", januari 2006)

Burgetposten skulle starta i september 2007, det sades vid ett besök hos EU-kommissionens Samordningenhet mot narkotika. Ett definitivt besked skulle ges i april 2007 av medlemsstaternas justitieministrar. Det har inte skett. Det kommer inte att ske snart heller pga "oenlighet kring delar av förslaget", vilket vi meddelades av EU-kommissionen den 19 april.

För tillfället finns endast gissningar kring orsaken av denna oenlighet vilken kan leda till en förnyad försening i en process som nu har pågått i tjugo år. Efter alla brutna löften och tomma engagemang håller även detta senaste steg för att involvera medborgare i politiken rörande en extremt viktig social fråga på att bli en halvhjärtad gest. Igen.

Det är inte en fråga om pengar. Även om visst stöd för våra organisationer skulle vara välkommet så borde aldrig ickeparlamentariska organisationer vara beroende av myndigheters stöd för att överleva. Våra riktiga intressen ligger i att i det öppna och demokratiska samhälle som europa försöker vara så borde berörda medborgare bli erkände som fulla partners i den officiella politikskapande processen.

Det handlar om att sätta upp en seriös dialog mellan tjänstemän och politiker på ena sidan och representanter för intresseorganisationer sör droganvändare, deras anhöriga, forskare, social- och hälsoarbetare, den legala kommersiella sektorn och andra aktörer på den andra sidan. Baserat på evidens, följande en lista av konkreta frågeställningar, överenskommelser och deadlines som borde respekteras av alla parter. Med ett enda mål: förbättringen av effektiviteten av narkotikapolitiken i europa.

Ju längre EU-regeringarna fortsätter att försena denna dialog desto starkare kommer behovet av ett alternativ att bli. Det är upp till ENCOD, i samarbete med andra europeiska grupper och så klart EU-parlamentet som än så länge har stött möjligheten av en riktig dialog kring narkotikapolitiken, att utveckla detta alternativ.

Ibland fungerar direkt aktion bättre än konventionella metoder. Cannabis Social Clubs såsom Pannagh i Spanien och Trekt Uw Plant i Belgien är små men viktiga steg i kampen för att normalisera såväl cannabis som annat droganvändande i det europeiska samhället. Den 25 april fick Pannagh i Bilbao tillbaka cannabisplantorna som konfiskerades ett polisingripande mot deras gemensamma plantage i oktober 2005. En lokal domare bestämde att Pannagh skulle betraktas som en legal sammanslutning och att plantorna måste återlämnas. Samma dag vann Trekt Uw Plant en moralisk seger i Antwerpen när de friades från anklagelserna för att vara en kriminell organisation. De sex cannabisplantorna som blev funna tillsammans med medlemmarna av Trekt Uw Plant när dessa arresterades i december 2006 anses illegala enligt domaren men organisationen ska överklaga detta beslut.

På ENCODs kongress i Antwerpen den 22-24 juni ska dessa och andra aktionsstrategier diskuteras genomgående. Alla medlemmar är mer än välkomna.

Av: Joep Oomen